Ignorans, okunnighet, är en grundläggande inre mänsklig blockering som gör oss ohälsosamt omedvetna och intrasslade i ändlöst upprepande onödighetskrångel.Likt en berusad blind elefant klafsar vi runt i våra egna och andras liv och ställer till det så att konsekvenserna blir ofattbart komplicerade och långt mer vidsträckta än vi anar. I vår okunnighet förmår vi inte ta ansvar för våra handlingar på ett lämpligt sätt, utan skapar grogrund för drama och relationskriser, hinder och hållhakar, straff och nödlägen utan att vi ens inser hur vi själva har bidragit till uppkomsten.
Ju mer medvetna och klara vi är i sinnet, desto enklare blir allt, desto naknare, renare och mer självklara upplever vi våra sammanhang och relationer. Medvetenheten är som en klart slipad diamant – allt är speglande genomskinligt och kristalliskt reflekterande. Ignoransens frukt är det motsatta: tröghet och tungt motstånd, ett sömnigt, betongtungt, tätt sammansatt och tuggummisegt tillstånd. Det kan också vara dimmigt och vilset eller uppskrämt panikartat.
Genom meditation och koncentration kan vi öva vår medvetenhet som så småningom blir öppen för allt sublimare signaler och intryck. Vi kan bli alltmer vän med den rädsla för osäkerhet som i grunden skapar tillståndet. Stegvis kan vi ta fram lite av osäkerheten och våga oss utanför den bekanta sfären för att upptäcka nya nivåer av medvetande. Ju mer vi plockar fram och undersöker, desto större blir medvetandet och desto vidare blir vår blick. Det gör oss också allt mer konsekvensmedvetna, så att vi förstår och ser alla aspekter av en handlings konsekvens. Vi kan ana fler variabler och ta hänsyn till mer. Det gör i sin tur våra handlingar visare så att vi inte hamnar i lika mycket krångel och onödiga omvägar. Dimmorna skingras – vi ser klarare och kan börja ta ansvar för våra situationer så att vi skapar en mer harmonisk och lämplig tillvaro utan alltför mycket ”eget” att ta hand om och belasta sammanhangen med.
I meditationen utvecklas ett slags rymdlik medvetenhet, en upplevelse av utrymme, tomt ”space” som ger möjlighet för frihet och naturligt varande. Ju mer av detta space vi observerar och frigör, desto mer släpper också våra vidhäftningar och begär liksom andra andliga åkommor. Genom forskning har vi ju på en nivå länge känt till att detta ”space” är vad som bygger upp allt, så att det vi vanligen betraktar som bestående, mätbart och påtagligt i själva verket är högst tillfälliga sammansättningar och föränderliga konstellationer av materia. Allt sammansatt förändras hela tiden. Allt utom medvetandet, varandet i sig, förändras.
Om vi verkligen var medvetna om detta skulle vi inte behöva klamra eller fly. Vi skulle kunna förhålla oss på ett mer fruktbart och lämpligt sätt till det föränderliga skeendet och till de tillfälliga manifestationerna. Istället ser vi ofta hos oss jordbor en tendens till fasthållande vid olika system och teorier, sammanhang, egenskaper, tillstånd och till och med saker. Vi ser tendenser till flykt från sanning, konsekvenser och insikt, liksom från odlandet av vishet.Det enda som egentligen vore väsentligt – att odla vishet – gör vi inte, eftersom vi är upptagna med att krampaktigt vårda och värna just det som trasslar in oss ännu mer i dimman. Allt detta sker på grund av vår omedvetenhet. Till och med religiösa system och teorier kan förblinda vårt medvetande, ja i synnerhet sådana sammanhang kan göra oss rigida och obenägna att utveckla vishet. Hur många sitter inte fast i en föreställning om hur den ”rätta” andligheten ser ut? Samtidigt undrar vi surmulet varför vi inte utvecklas eller varför tillvaron ändå bjuder oss så mycket motstånd – när vi nu följer varje steg enligt kartan. Vi behöver odla vår benägenhet att alltid ifrågasätta allt, även det som här skrivs just nu.
Ständigt expanderande vishet innebär en ständigt paradigmskiftande världsordningsomskapande.I
Låt oss vila i mellanrummen som alstrar lätthet och lekfullt självklar naturlighet.Låt oss öva vishetens sprudlande överflöd av tomhetsrymd.
Låt oss öppna sinnet för upplysningens kristalliska klarhet.
Låt oss skala bort alla illusoriska föreställningar och trossatser om allt och alla. Och låt oss bara naturligt vila i och vara – det som är.
HUR YTTRAR SIG DINA DIMMOR?
TRÖGHET OCH TUNG OFÖRMÅGA ELLER FÖRVIRRAD VILSENHET?
KRÅNGEL,HINDER ELLER DRAMA?
VAD GÖR DU FÖR ATT SKINGRA DIMMORNA?