Barriärer är illusioner, som växt till orimliga proportioner. Vi kan inte överbrygga dem, vi har att genomskåda dem. Vi kan inte övervinna dem, bara genomskåda. Så snart vi har genomskådat dem så kan vi gå rakt igenom, som om de inte fanns. Det var så Mose gick genom Röda havet. Så snart han såg igenom så delade sig vattnet. Han blev inte ens blöt om fötterna. Han behövde inte gå runt, han behövde inte lista ut en metod för att ta sig igenom. Han behövde bara genomskåda, så fanns det en väg, rakt igenom.

Det bygger förstås på att vi vet vart vi vill, vart vi är på väg, att det finns en riktning. Det  bygger också på att riktningen inte är krampaktigt fasthållen. Genomskådande sker inte i kramp. Inte ens om krampen gäller målet, inte ens om målet gäller upplysning eller ovillkorlig kärlek. Själva krampen är den verkliga barriären.

Vi har att upptäcka var i kroppen krampen sitter, därav kan vi upptäcka – inte vägen till målet – utan vägen till förhållningssättet som vi behöver ha för att genomskåda hindren.

Om krampen sitter i magen handlar den om vägran att släppa taget, rädslan för döden eller rädslan för att tappa kontrollen, rädslan för att upplösas. Men det är bara när vi kan upplösas själva som vi kan upplösa barriärerna. Vår egen upplösning kommer att lösa upp barriärerna som vi ska se igenom. Själva speglingen utgör då genomskådandet.

Om krampen istället sitter i hjärtat, så handlar det om sorg. Hopplöshet, tungsinne, rädslan för att inte vara älskvärd eller genomfamnad med allt som är. Då har vi att omfamna det som är, allt som är, allt vi är. Vår egen kärlek, kärleken som fyller hela vårt väsen, speglar då illusionerna, så att de smeks undan.

Om krampen sitter i huvudet så handlar det om förmörkelse i sinnet, okunnighet, förvirring, oförmåga att se klart, blockeringar av det slaget har vi att lösa upp inom oss. Sitta i stillhet tills hjärnan krackelerar, kraskar upp och vidgas. Sinnet expanderar, förtunnas till en rymdlik medvetenhet. När vi då möter illusionerna så förtunnas de till obefintlighet, grynas sönder, isär och upplöses.

Trösklar av luft upplöses på det viset och ingenting är någonsin en barriär.