Begär är ett slags vidhäftande andlig törst efter något som ska fylla ett illusoriskt hål. Begären blir till ett slags kramp som innefattar hela skalan av att gripa, vilja, längta och känna lust, passion och värme. Begären spänner över såväl ”positiva” som ”negativa” aspekter.
Vi kan inte leva utan något slags version av passion och lust – tillvaron som sådan förutsätter en sådan drivkraft. Vi kan ha olika laddning eller koppling till ordet kärlek men i sig själv är det en neutral kraft, nödvändig även för vår upplysning. Men precis som elden kan bränna lika väl som den kan ge värme och ljus, så kan denna drivkraft leda oss in i såväl samsara som nirvana beroende på hur den används och hanteras. När vi är under begärets makt blir vi egocentriska och blinda för allt annat än vår egen åstundan, vi vill ha mer och när vi har fått mer vill vi ha ännu mer och sedan ännu mer för varför i all världen skulle inte just vi få det vi vill ha? Vi vill ju ha det vi vill ha med en gång helst, så det tycker vi att vi borde få. Och ju mer vi roffar åt oss och slickar i oss desto hungrigare blir vi på ännu mera. Så håller det på.
Vad är då problemet med att vilja ha något?Ja det enkla svaret är att själva begäret i sig omärkligt för oss in i ett beroendeförhållande. Vi blir begärets slav eftersom vi aldrig får nog och blir mätta. Ju mer vi får av det vi vill ha, desto mer väcker vi begäret. Vi sitter fast och målar in oss i ett hörn utan att märka det.
Föreställ dig t ex att du köper en ny bil. Genast då du hämtar din nya bil är du lycklig en kort stund. Den korta lycka du känner när du just fått bilen handlar då inte om att du fått den utan om att du för en kort stund slipper känna begär. Du är fri, om så bara för några minuter. Ända tills du kommer hem, nämligen, och upptäcker att carporten är lite för trång för din nya fina bil. Då börjar du genast känna ett starkt sug efter en utbyggnad. Och om du bara får utbyggnaden också så blir allt bra. Tror du. Men när du får utbyggnaden färdig upptäcker du att det vore ytterst passande med en större altan i anslutning så då börjar du tråna efter det…osv.
Det är alltså själva glappet mellan begären som gör oss lyckliga men vi är så upptagna med att skynda på till nästa sak att åstunda, att vi inte märker hur vi blir begärets slav.Våra begär kan självklart lika väl handla om icke materiella saker, såsom en relation: ”bara jag får en man att leva med” eller ”bara jag får en fungerande relation till mina barn” eller ”bara min chef kunde se alla mina ansträngningar” tänker vi.
Det kan handla om sex eller mat, det kan handla om status eller makt, det kan handla om allt som vi griper efter i vårt ändlösa och insnöade famlande efter lyckan.Det kan bli ett klamrande kring vad som helst, även kring andlighet eller särskilda invanda teorier och religiösa former. Det är inte objektet det kommer an på, utan på förhållningssättet: att krampaktigt hålla fast och sitta fast.
Tänk om vi bara kunde inse att lyckan inte finns i själva uppnåendet av det vi begär utan i glappet, i själva friheten från begären.
Tänk om vi ville öva oss i att vistas i det glappet.
Tänk om vi ville utforska den plats där vi varken klamrar eller flyr…
Tänk om vi verkligen, på riktigt, ville bli lyckliga…
Men hur ska det gå till? Ett sätt att ta sig vidare kan vara att omvandla begäret till något fruktbart, dvs att transformera det. Det kan vi göra genom att medvetet åstunda ljuset och börja utforska med samma brinnande iver alla de olika aspekter av ljus. Där finns det oändliga dimensioner av underbart eftersträvansvärda tillstånd och upptäckter. Att på så vis utveckla sin transformerande alkemi-förmåga är ett sätt att så att säga avleda sig själv och föra sig in på ett mer fruktbart spår.
Så låt oss öva transformation! Låt oss hämningslöst expandera ljuset inom och runt oss!
VILKA BEGÄR SER DU OMKRING DIG?
HUR TRANSFORMERAR DU DINA BEGÄR?
HUR EXPANDERAR DU DITT LJUS?