Vrede är ett slags stark motvilja, att inte stå ut med något eller att vilja orsaka skada. Vi har alla haft erfarenheter av vrede eller irritation på olika sätt. Det är högst mänskligt, så varför behöver det kallas en andlig åkomma?
Problemet med vreden är att den baseras på projektioner och en snedvriden verklighetsuppfattning, snarare än på vishet och balans, vilket gör oss oförmögna att handla på ett konsekvensmedvetet sätt. Detta försätter oss själva och även andra i situationer som skapar lidande. Vreden hänger samman med ett särskiljande; vi vill hålla isär oss själva och det vi känner vrede mot, vilket i sin tur både bygger på och bildar ett slags dualisering. Det ena blir rätt och det andra blir fel, vi blir skilt från dem och jag från dig. Enheten bryts. Världen går itu.
Att helt utesluta vrede från vårt medvetande är ingenting vi gör i en handvändning och kanske heller inte önskvärt. Energin i vreden kan vi ha nytta av, även om det finns mer eller mindre fruktbara sätt att uttrycka och utnyttja energin. Många som säger sig aldrig bli arga har ofta en hel del undertryckt vrede inom sig. Omedvetet bär de på stark motvilja som inte erkänns ens för dem själva. Kanske kommer den inte fram alls, annat än som en stelhet eller annan kroppslig åkomma, t ex som värk i huvud, käkar, muskler eller leder. Alternativt pyser den ut som irritation eller passiv aggressivitet, tillrättavisanden och kanske sarkastiska eller snorkiga kommentarer.
Att komma tillrätta med det kan ta lång tid och för många handlar det som sagt om att först plocka fram vreden till medvetandet. Det är omöjligt att släppa något vi aldrig ens har hållit. Genom meditation och mindfulness, terapi och samtal, reflektion och kunskap kan vi stegvis medvetandegöra våra lager av vrede och harm för att sedan göra oss fria från dem. Innebär det att vi aldrig ska bejaka vår vrede? Finns det då ingen rättmätig vrede? Nja, det vore detsamma som att fråga om det inte finns rättmätig cancer eller lunginflammationer som borde bejakas. Varför skulle vi bejaka något som endast skapar lidande?
Så hur blir vi då av med vreden? Ja, det enklaste är ofta det mest uppenbara. Om nu åkomman hänger samman med splittring och dualisering, så hör medicinen samman med sådant som skapar enhet. Vi kan därvid ha nytta av ett slags speglingsliknande igenkänning. I relation till det vi i vredens stund så starkt håller ifrån oss kan vi istället öva igenkänning. Detta kan givetvis vara näst intill omöjligt mitt i t ex ett vredesutbrott. Då är det så att säga för sent att agera. Däremot kan vi lära känna våra reaktioner och bli medvetna om de sublima signalerna innan vreden slår till. Kanske är det så att musklerna spänns, att vi blir tyngda eller tystnar och drar oss undan. Kanske blir vi sarkastiska eller känner hur värmen stiger i kroppen. När de första signalerna kommer finns det ännu möjlighet att välja att låta upplevelsen finnas utan att agera på den. Tillåta den utan att manifestera. Detta är nu inte detsamma som att undertrycka – känslan får finnas till fullo, men den stannar i kroppen och sköljer genom psyket medan medvetandet bevittnar skeendet.
Lättast går det om vi har för vana att öva meditation och medveten närvaro även annars, så att själva betraktandet av känslor och tankar är något vant i sig. Vi kan medvetandegöra känslans beståndsdelar: något slags kroppslig förnimmelse såsom värme/kyla, rörelse/stiltje, tryck/lätthet tillsammans med en tanke om något. Med hjälp av medveten närvaro och icke-dömande uppmärksamhet kan vi på så vis observera varje liten aspekt av skeendet utan att för den skull låta känslan ta över eller dränka oss. På så vis kan vi med allt mer sublim medvetenhet lägga märke till den helhetsmedvetenhet som föds genom vår spegling. Så småningom blir vår igenkänning också alltmer naturlig hjärtinnerligt självklar. Vi kan förnimma den andres frekvens inom oss själva och vice versa så att mötet blir mer av en dansant interaktion, ett utbyte av energier, utan värdeladdning. En sådan speglingsmedvetenhet är också den aspekten av vishet som vreden vill peka mot och undervisa oss om, även om den representerar baksidan av myntet.Så småningom, när vi blir mer vana vid sådan spegling, kan vi också medvetet reflektera tillbaka energi som är en liten smula kryddad med ökat medvetande. Likt en transponder som tar emot och sänder vidare signaler i olika frekvenser, kan vi också lekfullt föra ett skeende vidare till en ny nivå. Men det är överkurs. Till att börja med kan vi öva helhetsmedveten spegling med hjälp av medveten närvaro.
I VILKA SITUATIONER VÄCKS DIN IRRITATION/VREDE?
VILKA FANTASIER ELLER RÄDSLOR LIGGER BAKOM?
HUR HANTERAR DU DIN VREDE?